*¨*¨*¨*¨*¨*
ur diset som regnar ner på mina händer
växer ditt,
mitt,
vårt ansikte
fram
vänder handflatorna mot varandra
och fångar oss,
dig,
mig i önskan
om vår
igen
än står ansikte mot ansikte
mun mot mun
och andetagen är inte av samma sort
*¨*¨*¨*¨*¨*¨*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad vackert!
Jag har själv börjat skriva lite dikter. Det är som om orden kommer till mig när jag är ledsen.
den här vara bara något alldeles tokvacker. är så nyfiken på att veta vad som ligger bakom alla dessa ord som poeter kan få fram
Skicka en kommentar