beslagen av andan

det är i rädslan som de kommer


(ettiettiettiettiettiettiettiettiett)


nästan snabbare än hjärtslagen som hon kastar ut över sängen, gömmer under tårarna och den gryende vreden som manglar lakanen till tunna trådar av trots


det är i rädslans framåtvända ansikte som de kommer


(ettiettiettiettiettiettiettiettiett)


då morgonen reser sig på sina sömniga armbågar, lättar hon och bäddar ner resterna under det försvinnande mörkret


och andetagen klyvs


(ett i två i tre i fyra i fem)




'^'^'^'^'^

Mellan Kreta

Om min resa till Kreta finns egentligen bara en sak att säga: Kreta reser genom mig och jag är på väg dit igen. Snart.






Knossos



där (tillsammans)
utan kroppar i
stenade ansiktsformer med
sorg som reser genom
och mig


(dold gemenskap)


blek
och mina händer mot sten



-***-